allansmma

UFC 125 - Resolution

Egentligen borde väl Gomi vs Guida vara huvudmatchen på den här galan, det är ju fler människor som bryr sig om den matchen. Oavsett hur huvudmatchen än blir så är jag peppad på att se Guida och Gomi veva loss, men jag hoppas skall vinna vet jag inte riktigt då jag tycker om båda två lika mycket. Hoppas Guida går in till Refused igen, det vore respekt.

Annars är det inte mycket som händer nu under mellandagarna, tror jag ska gömma den manliga fångvaktarens nya spel, då kommer han att inse att klapptortyren han håller på med bör avbrytas. I alla fall om han någonsin vill se sitt spel igen.

Den här dagen har varit fylld av bus, julstök och komasömn i sackosäcken. För att ställa mig in hos fångvaktarna julstädade jag efter mig, jag placerade enligt feng shui-konstens alla regler mina matskålar på den plats i köket där de inte stör befintliga chiströmningar, och på så vis kan bidra till att öka den positiva chin i hemmet. Därefter placerade jag samtliga leksaker i skålarna (jag tror det är en den lilla fångvaktens leksaker, hon brukar vara den som tar fram dom och viftar infernaliskt med dem runtomkring mig tills jag blir less och försöker att äta upp dem). Leksakerna var i rätt bedrövligt skick då jag i vredesmod försökte äta upp dem förra veckan, men eftersom det är juletider så tänkte jag vara snäll med henne och placera dem på en synlig plats, eftersom jag efter inmundigandeförsöket placerade dem på strategist utvalda platser i hemmet för att göra det svårare att hitta dem. När leksakerna var lagda i matskålarna, sopade jag golvet med mina klor och gick därefter och la mig igen.

Jag har tänkt på en allvarlig sak idag när jag låg och filosoferade i sackosäcken.. Ibland är det svårt att släppa saker som står en nära om hjärtat.. Separationsångest är en svår sak att hantera. Jag brukar vakna upp mitt i natten med en så obehaglig känsla av ångest i magen, det enda som lindrar det hela är att gå in i fångvaktarnas sovrum och klösa på en sak som reflekterar ljus, det låter så fantastiskt härligt när mina vassa klor rispar mot glaset. Oturligt nog får jag inte hålla på särskilt länge, fångvaktarna inser nog att glasartefakten de har i sitt allra heligaste rum är det enda som kan stilla mitt sinne. Därför kastar de ut mig när jag tagit mig dit, och förvisar mig återigen till min egen hjärnas fängelse.

Det jag grubblar över är givetvis WECs död, aldrig mer får jag se en hel gala fylld med fantastiska matcher, världens bästa organisation sedan PRIDE gick under har nu dött. Även om vi kommer få se Miguel Torres och hans fantastiska standup, Korean Zombies vevande, och Jose Aldos magiska förståelse av gamet i UFC, så kommer vi aldrig mer få se en hel gala fylld av de lättare viktklasserna. Den separationsångesten är svår att smälta. Sherdog tog nyligen upp de tio största matcherna som genomförts i organisationens historia, det är rätt intressant läsning. RIP WEC, det skall bli kul att se er i UFC, ni förtjänar det, men samtidigt kommer jag för evigt att sörja organisationens bortgång.

God jul allesammans, nu ska jag försöka knoppa, jag behöver min skönhetssömn om jag ska kunna fila på mina flyktplaner imorgon.

PS. KEEP IT REAL, KEEP IT GANGSTAH.

Enligt Sherdog (http://www.sherdog.com/news/rankings/Sherdogcoms-Pound-for-Pound-Top-10-28930) är Frankie Edgar numera rankad 4 i världen pound for pound.. Alltså, det köper jag inte. I protest mot detta har jag krossat en kruka samt inmundigat växten som satt i krukan. Därefter körde jag en sittstrejk i några timmar i mina fångvaktares sackosäck, jag tror de fattade vinken. Jag försökte se så sur ut som möjligt, kanske kan de höra av sig till klåparna på Sherdog och styra upp det här. Om inte någonting händer snart så ringer jag och lämnar ett jävligt arg meddelande, HAR NI HÖRT ATT JAG ÄR FÖRBANNAD?

Förresten, så här såg jag ut när jag läste att Edgar var rankad så högt:

Mina fångvaktare håller mig fängslad i en lägenhet fylld med elektronik och tv-spel. Det bor en man i lägenheten som brukar försöka använda sina härskartekniker på mig för att få mig att ge upp mitt motstånd, men oftast är han rätt snäll, förutom när jag försöker hämnas oförrätter genom att klättra upp på hans högtalare, alternativt bitas i tårna under natten. Det bor även en kvinna i lägenheten hon brukar ha förbarmande över mig och ger mig allt jag behöver, mat, godis, rinnande vatten. Så mitt liv är inte särskilt hemskt ändå, men för att fördriva tiden tänkte jag skapa en blogg med fokus på mitt allra största intresse här i livet - MMA.

Fångvaktarna brukar ibland ha någon form av nattliga möten där de samlas, äter godis (utan att bjuda mig) och se på de senaste MMA-galorna som gått runt om i världen, det de inte vet om är att jag brukar smygtitta. Den här bloggen kommer att dedikeras åt mina tankar och funderingar inför- och efter de stora galorn.

Nu ska jag gå och lägga mig på soffan några timmar och låtsas att jag sover (egentligen tar jag bara upp plats så deras kompis inte får för sig att han är välkommen).

Förresten, jag har en liten mancrush på GSP! Han ser ut som en bil gjord av muskler!!!