allansmma

Den här dagen har varit fylld av bus, julstök och komasömn i sackosäcken. För att ställa mig in hos fångvaktarna julstädade jag efter mig, jag placerade enligt feng shui-konstens alla regler mina matskålar på den plats i köket där de inte stör befintliga chiströmningar, och på så vis kan bidra till att öka den positiva chin i hemmet. Därefter placerade jag samtliga leksaker i skålarna (jag tror det är en den lilla fångvaktens leksaker, hon brukar vara den som tar fram dom och viftar infernaliskt med dem runtomkring mig tills jag blir less och försöker att äta upp dem). Leksakerna var i rätt bedrövligt skick då jag i vredesmod försökte äta upp dem förra veckan, men eftersom det är juletider så tänkte jag vara snäll med henne och placera dem på en synlig plats, eftersom jag efter inmundigandeförsöket placerade dem på strategist utvalda platser i hemmet för att göra det svårare att hitta dem. När leksakerna var lagda i matskålarna, sopade jag golvet med mina klor och gick därefter och la mig igen.

Jag har tänkt på en allvarlig sak idag när jag låg och filosoferade i sackosäcken.. Ibland är det svårt att släppa saker som står en nära om hjärtat.. Separationsångest är en svår sak att hantera. Jag brukar vakna upp mitt i natten med en så obehaglig känsla av ångest i magen, det enda som lindrar det hela är att gå in i fångvaktarnas sovrum och klösa på en sak som reflekterar ljus, det låter så fantastiskt härligt när mina vassa klor rispar mot glaset. Oturligt nog får jag inte hålla på särskilt länge, fångvaktarna inser nog att glasartefakten de har i sitt allra heligaste rum är det enda som kan stilla mitt sinne. Därför kastar de ut mig när jag tagit mig dit, och förvisar mig återigen till min egen hjärnas fängelse.

Det jag grubblar över är givetvis WECs död, aldrig mer får jag se en hel gala fylld med fantastiska matcher, världens bästa organisation sedan PRIDE gick under har nu dött. Även om vi kommer få se Miguel Torres och hans fantastiska standup, Korean Zombies vevande, och Jose Aldos magiska förståelse av gamet i UFC, så kommer vi aldrig mer få se en hel gala fylld av de lättare viktklasserna. Den separationsångesten är svår att smälta. Sherdog tog nyligen upp de tio största matcherna som genomförts i organisationens historia, det är rätt intressant läsning. RIP WEC, det skall bli kul att se er i UFC, ni förtjänar det, men samtidigt kommer jag för evigt att sörja organisationens bortgång.

God jul allesammans, nu ska jag försöka knoppa, jag behöver min skönhetssömn om jag ska kunna fila på mina flyktplaner imorgon.

PS. KEEP IT REAL, KEEP IT GANGSTAH.